Denna ledare publicerades i ÖA 26/9 2025

Höga kusten i all ära. 

Men få saker är så definierande för det västernorrländska landskapet som våra vidsträckta skogar. 

Under senare år har skogen mer och mer blivit en avgörande del i vårt klimatarbete, dock inte utan problem. 

I takt med att EU:s klimatpolitik skärpts, framför allt genom LULUCF-förordningen (Land Use, Land Use Change and Forestry), har den svenska skogsindustrins unika bidrag till omställningen hamnat i fokus.

Skogen har nämligen en dubbel klimatnytta. 

Den låter inte bara växande träd fungera som en kolsänka som binder koldioxid från atmosfären, utan den kan också användas för vad som populärt kallas substitution.

Alltså att flera av de produkter som tillverkas av trä kan ersätta motsvarande av fossilbaserade material. 

Och det är inga små siffror vi talar om.

Enligt rapporter från Skogforsk uppskattas skogsnäringens samlade klimatnytta till ungefär 90 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket är runt det dubbla av Sveriges samlade utsläpp. 

Detta är dock siffror som ska tas med en nypa salt då de kommer från branschen och innefattar såväl kolsänkan i växande skog, kolinlagring i träprodukter som substitutionseffekten, vilken kan vara svårt att beräkna exakt.

Klart är dock att skogens klimatnytta är stor, och att den bygger på ett aktivt brukande i stället för som passiv kolsänka. 

Tyvärr står detta perspektiv i viss motsättning till delar av EU:s klimatpolitik, som i större utsträckning fokuserar på att öka kolsänkan genom att begränsa avverkningen.

Att minska brukandet av skogen i Sverige med en minskad avverkning som följd skulle få allvarliga konsekvenser för såväl ekonomi som sysselsättning.

Detta skulle även minska tillgången på den förnybara råvara som behövs för att ersätta fossila produkter i hela EU.

Faktum är att Sverige genom sin långa tradition av långsiktigt och hållbart skogsbruk redan nu har en av världens största kolsänkor. 

Att på grund av EU-regler tvingas minska avverkningen för att kompensera för andra länders fossila utsläpp gör att vi missar den bredare klimatnyttan som skogen bidrar med. 

Då genom att leverera råvara för bland annat husbyggen, förpackningar, textilier och biodrivmedel.

För att den svenska skogen ska kunna fortsätta bidra maximalt till klimatarbetet är det därför avgörande att även EUs klimatpolitik mer fokuserar på just substitution. 

En politik som premierar produktion av långlivade träprodukter möjliggör inte bara en ökad tillväxt i skogen, utan även nya jobb och tillväxt för lokala företag.

Vilket ytterligare skulle kunna minska på de koldioxidintensiva transporterna.

Vi behöver således en mer realistisk LULUCF-förordning, som ser till hela värdekedjan från skog till slutprodukt för att undvika att skogsindustrins potential i klimatomställningen går förlorad. 

Detta i kombination med tekniker som kvävegödsling och återställande av vissa våtmarker kan ytterligare stärka skogens förmåga att både binda kol och säkra tillgång på råvara.

Ett aktivt och hållbart skogsbruk är nyckeln till en fungerande bioekonomi, och en förutsättning för en grön omställning på riktigt. 

Ges vi, med ett av världens mest hållbara skogsbruk, inte förutsättningarna att bruka vår skog fullt ut kommer utsläppen förflyttas någon annanstans.

Att efterfrågan på träprodukter kommer minska är knappast troligt, tvärt om. 

Så det är upp till våra politiker, och i slutändan EU, att bestämma var pengarna ska hamna: 

Hos oss som brukar skogen ansvarsfullt eller hos länder som skövlar sin skog utan vårt långsiktiga perspektiv. 

För mig är valet lätt.

Lukas Frensborg

Så här svarade jag på tisdag:

Lukas Frensborg tycker på ledarplats i ÖA att svensk skog ska brukas eftersom den brukas så bra idag. Men nu har vi fått en försmak av vad extremväder kan innebära, betyder inte det någonting?

Detta händer med vår klimat: Det blir varmare och nya temperaturrekord slås i en stadig takt. Plötsliga dramatiska och oåterkalleliga förändringar kan dock ske i klimatsystemet. Det sker vid en så kallad tippningspunkt, eller brytpunkt (på engelska ”tipping point”). Det kan vara en liten händelse som försätter hela systemet i ett nytt tillstånd.

Femton så kallade tipping elements identifierades under Tipping elements in the Earth’s climate system som publicerades 2008. Stockholm Resilience Centre anser att nio nu är nära sin tippningspunkt.

Exempelvis permafrost. När klimatet blir varmare ökar risken för att permafrosten tinar. Mikrober börjar då bryta ner det organiska materialet vilket frigör koldioxid och metan. Permafrostens upptining bidrar till ökad global uppvärmning och bidrar alltså till att klimatet förändras ännu snabbare.

Nära betyder nu under 20-talet. Vad gör Sverige för att bryta det Guterres kallar Highway to hell? SD:s kommunalråd i Göteborg påstår att Människan spelar noll som helst roll i klimatförändringarna. Ja, det vore ju bekvämt om det vore så. 

Det var därför Al Gore kallade sin bok från 2006 En obekväm sanning. Om vi verkligen vill påverka klimatförändringar måste vi vara beredda till uppoffringar, i vårt fall att acceptera att nu under 20-talet skogsnäringen ställer om till ett något mindre intensivt skogsbruk.

Att dra ner på intensiteten i skogsbruket, temporärt eller permanent, var ett av syftena med kyrkans så kallade skogsutredning. Temporärt för att ge rådrum för politiska beslut med syfte att motverka klimatförändringarna, beslut som går alldeles för långsamt både i Sverige, i Europa och globalt idag. Den svenska skogspolitiken har faktiskt stor internationell betydelse, i Norden, EU, alla länder med taigaskog och tropiska skogar.

Att påstå att vi ska fortsätta som vanligt eftersom om vi drar ned på farten kommer andra att öka sin produktion, på ett sämre sätt, det är vad som kallas den obotfärdiges förhinder. 

Vi kan bara ta ansvar för vad som händer i Sverige. Lukas skriver, helt riktigt, att skogsindustrin har stor potential i klimatomställningen. Ja, i Sveriges fall helt avgörande. Siffror som lantbruksuniversitet i Umeå tog fram visar att kyrkans skog (som inte skiljer sig från annan brukad svensk skog) skulle kunna nära nog fördubbla sin förmåga att binda kol bara genom att implementera skogsutredningens förslag.

Lukas räknar upp det skogen skulle kunna ge råvara till. Men så länge vi fortsätter att bygga i stål och betong och köra bil, flyg och båt fossilt spelar det ingen roll. Bara skog som används till byggmaterial och biodrivmedel ger en nettoeffekt för klimatet, idag endast 20 procent av vår skogsavverkning.

Per Sundin
Ledamot i Gullängets församlingsråd

Fick svar från Realist 3/10:

Replik på insändaren om att bruka skogen ansvarsfullt 

Skribenten framhåller att det blir varmare och nya temperaturrekord slås i en stadig takt, som kan läsas i pressen och ses på TV. Men det media rapporterar blir ofta överdrivet; ”Se här hur illa det är ställt!”

De här rekorden bör granskas närmare; var, när och hur mätningarna utförts. Däremot rapporteras inget om stark kyla, ökad nedisning och stora snödjup.

Tipping points var ett begrepp som lanserades för en del år sedan som skrämselpropaganda, men har ingen större relevans idag.

Fortfarande är huvudfrågan koldioxidens påverkan på global uppvärmning. Men det existerar ej några trovärdiga vetenskapliga bevis på ett sådant samband. 

Vid förbränning av petroleumprodukter får man energi, samt att det bildas koldioxid och vatten. Koldioxiden har minimal påverkan på uppvärmningen. Desto större betydelse har vattenånga för reglering av väder och klimat. För övrigt är det en rad andra faktorer som påverkar klimatet, dock är utrymmet för begränsat för en redogörelse här. 

Skogen som kolsänka, kanske. Men den har knappast någon inverkan på klimatet.

Realist

Och på detta svarade jag idag:

Realisten påstår i sin insändare i ÖA 3/10 att rapporter om klimatförändringen ofta är överdrivna. De exempel som Realisten levererar hänförs alla till extremväder.

1. Stark kyla √
2. Ökad nedisning √
3. Stora snödjup √

Extremväder är ett av exemplen på hur jordens klimat förändras.

Att exempelvis koldioxid absorberar värmestrålning och därmed ger en högre temperatur på jordytan har varit känt sedan slutet på 1800-talet. Bevisbördan för att detta inte skulle fungera i praktiken ligger hos klimatförnekarna och förutsätter att man kan hitta en kopia av jordklotet i ett annat solsystem med samma typ av atmosfär som hos oss och samma solinstrålning.

Realisten påstår helt riktigt att vattenångan har större betydelse för klimatet än CO2. Ånghalten är så gott som alltid högre i varm luft. Det är där växthusgaserna kommer in på marginalen. Samvariationen mellan CO2-halt och värme är väl belagt under hundratusentals år.

Allt detta vet Trump. Det är därför han vill strypa informationsflöden om de verkliga sambanden mellan CO2-utsläpp och klimatförändringar. Detta gäller undervisning på universiteten, CO2-mätning på Mauna Loa och satellitövervakning. Han vill att vi ska famla i mörker och inte förstå.