Demn här insändaren fick jag in 6/10:

Jag läste med intresse referatet i ÖA om debatten i kommunfullmäktige om vattenskyddsområdet mellan Gerdal och By. Det verkar som om partierna som finns till vänster i kommunen inte är främmande för att utan ersättning beskära företagens möjlighet i området att bedriva sin verksamhet.

Jordbruk har bedrivits i området troligen i tusen år. Visst har med tiden jordbruksdrift, i hela landet, inte bara i Lövsjö, successivt inneburit större inverkan på grundvattnet. Mig veterligen har det dock inte funnits anledning för kommunen eller Miva att ingripa mot förorenat grundvatten i detta område förorsakade av jordbruk. Nu har man dock sedan några år höjt säkerheten kring vattenskyddsområden på ett sätt som jordbrukarna ännu för tio år sedan omöjligt hade kunnat förutse. De har alltså skaffat bilar och traktorer i samma utsträckning som andra jordbrukare och övriga företagare och är idag beroende av dessa för att kunna fortsätta verksamheten. Det är alltså Mivas verksamhet som genom den nya lagstiftningen gör intrång i dessa företags möjlighet att leva vidare, inte tvärtom.

Min tolkning av rättsläget är att det är Miva som måste ersätta företagen för intrånget. Alternativet är expropiering, något som blir många gånger dyrare för kommunen och därmed inte samhällsekonomiskt. Konsekvensen bör bli att att Miva höjer sina taxor för att kompensera för kostnadsökningen. Fördyringen för oss kunder kommer att bli marginell oavsett om det blir den fasta eller rörliga avgiften som höjs. Enligt min åsikt bör inte de som har eget vatten drabbas av försämrad kommunekonomi orsakad av höjd säkerhet kring vattenskyddsområdet i Gerdal och By.

Hans Nordins svar per e-post:

Tack Per för din insändare.

Vill bara förtydliga några saker. Jag strider inte bara för Lövsjö Gård. Utan för alla som bor inom vattenskyddsområdet, och kommande vattenskyddsområden. Det blir väl drygt 20 till, men inget lika stort som Gerdal-By.

Som skyddsföreskrifterna är utformade nu så blir det förbjudet att klippa gräs med en vanlig motorgräsklippare i primär skyddszon, och kräver tillstånd i sekundär zon. Om man avser att förvara gräsklipparen inom området. Men om man klipper gräset och sedan flyttar klipparen utanför då är det ok. Detta är naturligtvis så dumt, så det borde ändras. Men det är ett omfattande tillstånds och anmälans-krav, som kommer att drabba de flesta inom området.

Vad jag tycker är allvarligast är att de verksamhetsutövare som drabbas mest, får helt annan situation än en kollega utanför. Vilket kan medföra att de inte ser med så blida ögon på vattentäkten. 

Kommunen borde i stället anstränga sig och underlätta för dessa. Det kan vara med så enkla medel som om någon inom ett vattenskyddsområde ansöker om tillstånd att göra nåt som kräver detta. Då ska det ärendet ges förtur och handhas snabbt.

Vi frågade utifrån föreskrifterna, den 26 maj hur vi skulle ställa arbetsfordon och maskiner, har ännu inte fått svar på det. Trots påminnelse, till både handläggaren, Mikael Malmén och Per Nylen.

 

Det borde vara så att folk inom ett vattenskyddsområde kan vara stolta att ha ett vatten som är så bra att det kan användas till dricksvatten.

 

Hälsar Hans i Lövsjö

Olle Häggströms svar:

Bra insändare i dagens ÖA angående vattentäkt By -Gerdal

Vi i Sidensjö S-förening är ju inte överens med våra partikamrater i fullmäktige.

Hälsningar

Olle

 Den här ledaren fanns införd i ÖA 5/10 2020:

Har du lämnat in klimatdeklarationen? Lugn. Det är först 2022 som fastighetsägare måste redovisa för Boverket hur uppförandet av en ny byggnad påverkat klimatet om regeringen får som den vill.

Utsläppen från bygg- och fastighetsbranschen står för cirka 20 procent av Sveriges totala utsläpp. Det är därför inte konstigt att ställa krav. Ingen ser det som märkligt att politiken gör liknande för bil- eller ståltillverkare. Men reglering kan leda till oönskade konsekvenser.

Exempelvis infördes i USA på 1970-talet striktare reglering av utsläpp från personbilar. Skåpbilar, truckar och terrängfordon slapp, så bilindustrin skapade den moderna SUV:en. Enligt Internationella Energirådet stod den kraftigt växande SUV-kategorin för den näst största ökningen av globala utsläpp mellan 2010 och 2018 – mer än dubbelt så mycket som flyget.

I Sveriges fall riskerar klimatdeklarationer att minska byggandet. Om en byggherre lämnar in en deklaration som Boverket finner otillfredsställande är det tänkt att man kan utfärda ett vite om 0,001 prisbasbelopp per kvadratmeter med ett tak på 473 000 kronor.

Då deklarationen varken täcker drift eller underhåll händer inte särskilt mycket mer än att projektet kan bli en halv miljon dyrare för den som bygger klimatdumt.

Den kostnaden kan enkelt spridas ut över stora projekt i form av billigare materialval och arbetskraft eller mer effektiva processer. Ett annat sätt är förstås att höja priset gentemot slutkunden, vilket rimligen gör att färre har råd att betala för de bostäder som byggs.

Den 20 december ska Boverket på regeringens uppdrag lämna förslag på ett ”förenklat och konsekvent regelverk” som ska ”bidra till ett snabbare och mer kostnadseffektivt byggande”, enligt myndigheten – med hänvisning till det enorma byggbehov Sverige står inför.

Det är bra. Enligt den statliga utredning som låg till grund för uppdraget har Sverige 20-40 procent fler byggregler än Danmark och Nederländerna, och ”åtminstone dubbelt så många” som Finland, Norge och Skottland.

Under alliansens första mandatperiod var målet att minska företagens kostnader för administration med 25 procent. 2011 infördes en ny och påstått enklare plan- och bygglag. Effekterna blev små.

I Sverige upplever 84 procent av byggföretagen att de administrativa kostnaderna stått stilla eller ökat sedan dess. Exempelvis blev kontrollprocessen för att bygga småhus över 50 procent dyrare mellan 2010 och 2017.

Visst kan en genomlysning likt Boverkets visa på nya behov, och en proaktiv reglering kan minska hindren för nya former av byggande. Men det blir något paradoxalt att en myndighet med regeringens uppdrag att trimma bland snåriga regelverk parallellt sätts på att utveckla en fördyrande klimatdeklaration.

Storbritannien genomförde 2010-2015 projektet ”en in, två ut”. För varje pund som en ny regel orsakade i kostnad, skulle myndigheter ta bort eller ändra två regler som sparade två pund. Det vore en rimlig tumregel för en bransch som länge efterfrågat men aldrig fått färre regler.

Det skulle dock innebära att Boverkets inflytande minskar. Det är få myndigheter som frivilligt avvecklar sig själva. Det behövs genomtänkt politik för att bygga smartare och riva ut de lagstiftningsmässiga fuskbyggen som hindrar det.

Gustav Juntti

Här nedan följer ett svar från mig som skickades in dagen därpå:

Gustav Junttis ledare i måndagens ÖA illustrerades med husbyggen, knappast arkitektritade. Gustav har då troligen inte hunnit läsa Fredrik Kullbergs ”Kriget mot skönheten” och recensionen av boken i samma tidning. Gustav skriver om snabbare och mer kostnadseffektivt byggande som behövs inför det ”enorma byggbehov Sverige står inför”. Ser man det så är det inte så konstigt att vi går mot ett allt varmare klimat.

Min mormor bodde på Fagervik i kvarteren som kallas Egnahemmen. Huset var byggt i schweizerstil i vinkel med en ouppvärmd glasveranda med en snurrstol och skrivbord där morfar hade haft sitt kontor. Glasverandan finns inte kvar idag men snickeridetaljer som gav huset karaktär finns fortfarande delvis kvar och uthuset är detsamma som för femtio år sedan, väl underhållet. Detta vackra hus kunde köpas av en vanlig arbetarfamilj som min mors. Där fanns ingen betong och enda stålet var spiken som använts.

Jag är övertygad om att ”klimatdeklarationen” som ”riskerar att slå hårt mot nybyggnation” har syftet att minska klimateffekten vid val av byggmaterial. Varför bygger vi i stål och betong när så gott som alla hus kan byggas i trä? Gustav verkar tro att klimatdeklarationen är ett exempel på hur Parkinsons lag fungerar på Boverket, att syftet skulle vara att bibehålla, helst öka Boverkets ”inflytande”.

Har verkar inte förstå att godvilligt kommer inte byggföretagen att sluta bygga i betong. Ska man bygga i trä finns oftast inte kunskapen, utan den måste köpas och ytterligare fördyra bygget. Kommunerna, inte bara Örnsköldsvik, är för svaga och tror tydligen inte att deras eventuella klimattänk kan påverka byggandet i Sverige. Jag tror att Boverket är den självklara instansen för att driva processen mot ett klimatsmart byggande.

Tanken är förstås inte att det ska byggas klimatdumt och dyrare, utan klimatsmart, vilket kommer att bli allt billigare i samma takt som byggföretagen tillägnar sig kunskap att bygga i trä. Juntti tänker kanske inte på att husen även energideklareras där drift och visst underhåll dokumenteras och helst ges förslag på lönsamma åtgärder om energiexperten orkar besöka huset ifråga. Han ojar sig också över att kontrollprocessen blivit mycket dyrare för småhus, men talar inte om att den fortfarande är marginell i förhållande till byggkostnaden.

Varför skulle byggsektorn undantas från att minska utsläppen? För att nå de av riksdagen uppsatta klimatmålen måste varje bransch spara 7 % per år. Vilken ska spara mer om byggsektorn sparar mindre?

Tänk på att de hus som byggs nu ska stå i minst 100 år! Idag byggs till allra största delen i betong och stål utan minsta tanke på att hus ska tilltala vårt estetiska sinne.