Denna ledare publicerades i ÖA 26/9 2025

Höga kusten i all ära. 

Men få saker är så definierande för det västernorrländska landskapet som våra vidsträckta skogar. 

Under senare år har skogen mer och mer blivit en avgörande del i vårt klimatarbete, dock inte utan problem. 

I takt med att EU:s klimatpolitik skärpts, framför allt genom LULUCF-förordningen (Land Use, Land Use Change and Forestry), har den svenska skogsindustrins unika bidrag till omställningen hamnat i fokus.

Skogen har nämligen en dubbel klimatnytta. 

Den låter inte bara växande träd fungera som en kolsänka som binder koldioxid från atmosfären, utan den kan också användas för vad som populärt kallas substitution.

Alltså att flera av de produkter som tillverkas av trä kan ersätta motsvarande av fossilbaserade material. 

Och det är inga små siffror vi talar om.

Enligt rapporter från Skogforsk uppskattas skogsnäringens samlade klimatnytta till ungefär 90 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket är runt det dubbla av Sveriges samlade utsläpp. 

Detta är dock siffror som ska tas med en nypa salt då de kommer från branschen och innefattar såväl kolsänkan i växande skog, kolinlagring i träprodukter som substitutionseffekten, vilken kan vara svårt att beräkna exakt.

Klart är dock att skogens klimatnytta är stor, och att den bygger på ett aktivt brukande i stället för som passiv kolsänka. 

Tyvärr står detta perspektiv i viss motsättning till delar av EU:s klimatpolitik, som i större utsträckning fokuserar på att öka kolsänkan genom att begränsa avverkningen.

Att minska brukandet av skogen i Sverige med en minskad avverkning som följd skulle få allvarliga konsekvenser för såväl ekonomi som sysselsättning.

Detta skulle även minska tillgången på den förnybara råvara som behövs för att ersätta fossila produkter i hela EU.

Faktum är att Sverige genom sin långa tradition av långsiktigt och hållbart skogsbruk redan nu har en av världens största kolsänkor. 

Att på grund av EU-regler tvingas minska avverkningen för att kompensera för andra länders fossila utsläpp gör att vi missar den bredare klimatnyttan som skogen bidrar med. 

Då genom att leverera råvara för bland annat husbyggen, förpackningar, textilier och biodrivmedel.

För att den svenska skogen ska kunna fortsätta bidra maximalt till klimatarbetet är det därför avgörande att även EUs klimatpolitik mer fokuserar på just substitution. 

En politik som premierar produktion av långlivade träprodukter möjliggör inte bara en ökad tillväxt i skogen, utan även nya jobb och tillväxt för lokala företag.

Vilket ytterligare skulle kunna minska på de koldioxidintensiva transporterna.

Vi behöver således en mer realistisk LULUCF-förordning, som ser till hela värdekedjan från skog till slutprodukt för att undvika att skogsindustrins potential i klimatomställningen går förlorad. 

Detta i kombination med tekniker som kvävegödsling och återställande av vissa våtmarker kan ytterligare stärka skogens förmåga att både binda kol och säkra tillgång på råvara.

Ett aktivt och hållbart skogsbruk är nyckeln till en fungerande bioekonomi, och en förutsättning för en grön omställning på riktigt. 

Ges vi, med ett av världens mest hållbara skogsbruk, inte förutsättningarna att bruka vår skog fullt ut kommer utsläppen förflyttas någon annanstans.

Att efterfrågan på träprodukter kommer minska är knappast troligt, tvärt om. 

Så det är upp till våra politiker, och i slutändan EU, att bestämma var pengarna ska hamna: 

Hos oss som brukar skogen ansvarsfullt eller hos länder som skövlar sin skog utan vårt långsiktiga perspektiv. 

För mig är valet lätt.

Lukas Frensborg

Så här svarade jag på tisdag:

Lukas Frensborg tycker på ledarplats i ÖA att svensk skog ska brukas eftersom den brukas så bra idag. Men nu har vi fått en försmak av vad extremväder kan innebära, betyder inte det någonting?

Detta händer med vår klimat: Det blir varmare och nya temperaturrekord slås i en stadig takt. Plötsliga dramatiska och oåterkalleliga förändringar kan dock ske i klimatsystemet. Det sker vid en så kallad tippningspunkt, eller brytpunkt (på engelska ”tipping point”). Det kan vara en liten händelse som försätter hela systemet i ett nytt tillstånd.

Femton så kallade tipping elements identifierades under Tipping elements in the Earth’s climate system som publicerades 2008. Stockholm Resilience Centre anser att nio nu är nära sin tippningspunkt.

Exempelvis permafrost. När klimatet blir varmare ökar risken för att permafrosten tinar. Mikrober börjar då bryta ner det organiska materialet vilket frigör koldioxid och metan. Permafrostens upptining bidrar till ökad global uppvärmning och bidrar alltså till att klimatet förändras ännu snabbare.

Nära betyder nu under 20-talet. Vad gör Sverige för att bryta det Guterres kallar Highway to hell? SD:s kommunalråd i Göteborg påstår att Människan spelar noll som helst roll i klimatförändringarna. Ja, det vore ju bekvämt om det vore så. 

Det var därför Al Gore kallade sin bok från 2006 En obekväm sanning. Om vi verkligen vill påverka klimatförändringar måste vi vara beredda till uppoffringar, i vårt fall att acceptera att nu under 20-talet skogsnäringen ställer om till ett något mindre intensivt skogsbruk.

Att dra ner på intensiteten i skogsbruket, temporärt eller permanent, var ett av syftena med kyrkans så kallade skogsutredning. Temporärt för att ge rådrum för politiska beslut med syfte att motverka klimatförändringarna, beslut som går alldeles för långsamt både i Sverige, i Europa och globalt idag. Den svenska skogspolitiken har faktiskt stor internationell betydelse, i Norden, EU, alla länder med taigaskog och tropiska skogar.

Att påstå att vi ska fortsätta som vanligt eftersom om vi drar ned på farten kommer andra att öka sin produktion, på ett sämre sätt, det är vad som kallas den obotfärdiges förhinder. 

Vi kan bara ta ansvar för vad som händer i Sverige. Lukas skriver, helt riktigt, att skogsindustrin har stor potential i klimatomställningen. Ja, i Sveriges fall helt avgörande. Siffror som lantbruksuniversitet i Umeå tog fram visar att kyrkans skog (som inte skiljer sig från annan brukad svensk skog) skulle kunna nära nog fördubbla sin förmåga att binda kol bara genom att implementera skogsutredningens förslag.

Lukas räknar upp det skogen skulle kunna ge råvara till. Men så länge vi fortsätter att bygga i stål och betong och köra bil, flyg och båt fossilt spelar det ingen roll. Bara skog som används till byggmaterial och biodrivmedel ger en nettoeffekt för klimatet, idag endast 20 procent av vår skogsavverkning.

Per Sundin
Ledamot i Gullängets församlingsråd

Fick svar från Realist 3/10:

Replik på insändaren om att bruka skogen ansvarsfullt 

Skribenten framhåller att det blir varmare och nya temperaturrekord slås i en stadig takt, som kan läsas i pressen och ses på TV. Men det media rapporterar blir ofta överdrivet; ”Se här hur illa det är ställt!”

De här rekorden bör granskas närmare; var, när och hur mätningarna utförts. Däremot rapporteras inget om stark kyla, ökad nedisning och stora snödjup.

Tipping points var ett begrepp som lanserades för en del år sedan som skrämselpropaganda, men har ingen större relevans idag.

Fortfarande är huvudfrågan koldioxidens påverkan på global uppvärmning. Men det existerar ej några trovärdiga vetenskapliga bevis på ett sådant samband. 

Vid förbränning av petroleumprodukter får man energi, samt att det bildas koldioxid och vatten. Koldioxiden har minimal påverkan på uppvärmningen. Desto större betydelse har vattenånga för reglering av väder och klimat. För övrigt är det en rad andra faktorer som påverkar klimatet, dock är utrymmet för begränsat för en redogörelse här. 

Skogen som kolsänka, kanske. Men den har knappast någon inverkan på klimatet.

Realist

Och på detta svarade jag idag:

Realisten påstår i sin insändare i ÖA 3/10 att rapporter om klimatförändringen ofta är överdrivna. De exempel som Realisten levererar hänförs alla till extremväder.

1. Stark kyla √
2. Ökad nedisning √
3. Stora snödjup √

Extremväder är ett av exemplen på hur jordens klimat förändras.

Att exempelvis koldioxid absorberar värmestrålning och därmed ger en högre temperatur på jordytan har varit känt sedan slutet på 1800-talet. Bevisbördan för att detta inte skulle fungera i praktiken ligger hos klimatförnekarna och förutsätter att man kan hitta en kopia av jordklotet i ett annat solsystem med samma typ av atmosfär som hos oss och samma solinstrålning.

Realisten påstår helt riktigt att vattenångan har större betydelse för klimatet än CO2. Ånghalten är så gott som alltid högre i varm luft. Det är där växthusgaserna kommer in på marginalen. Samvariationen mellan CO2-halt och värme är väl belagt under hundratusentals år.

Allt detta vet Trump. Det är därför han vill strypa informationsflöden om de verkliga sambanden mellan CO2-utsläpp och klimatförändringar. Detta gäller undervisning på universiteten, CO2-mätning på Mauna Loa och satellitövervakning. Han vill att vi ska famla i mörker och inte förstå.

 Den här insändare av "Gideåvän" publicerades i Örnsköldsviks Allehanda 25 mars 2025:

I Gideå församlingshem finns sedan mitten på 1900-talet en byst föreställande Georg Bergfors.

Bergfors var kyrkoherde i Gideå i nitton år, 1922-41, de tre sista åren även kontraktsprost i Örnsköldsviks kontrakt.

Ingen av kyrkoherdarna i Gideå, ingen annan Gideåbo heller, har ansetts tjänat sin bygd på ett sätt att någon annan kommit på tanken att tillverka en byst, under alla 200 år Gideå funnits som självständig socken. Bergfors har förlänats en egen artikel på Wikipedia. Hans kunskaper i de mesta skilda ämnen var berömd, han skrev insändare i ortstidningarna, var anlitad föreläsare, han drev med stor energi frågan om väg till Gideå, han byggde en egen bastu (en sed som han försökte sprida i bygden), var flygpionjär och har fått huvudgatan i Gideå uppkallad efter sig.

Nu har några av hans efterträdare sent omsider hittat fakta som de tycker gör att Bergfors inte förtjänar det rykte som han har idag i Gideå. Han bistod nämligen Herman Lundborg i hans projekt för att försöka hitta skillnader mellan samer och ”svenskar” genom s.k. skallmätning.

Är detta verkligen relevant för att beskriva Bergfors och hans verksamhet i Gideå?

Herman Lundborgs projekt hade stöd i regering och riksdag. Bergfors med sin kunskap om lokalbefolkningen i Jukkasjärvi och Vittangi ansågs lämplig för att leda projektet på plats.

I Gideå fanns ingen rasbiologisk verksamhet. Bergfors gav ut 19 böcker under sin tid i Gideå och senare, dock ingen som beskriver hans deltagande i Lundborgs verksamhet. Bergfors själv verkar därför inte präglad av nämnda verksamhet under första världskriget som texten försöker ge sken av.

Lämpligen bör förklaringen till vem skribenterna ansåg Bergfors ”egentligen” var placeras där den hör hemma, dvs. i nuvarande Kiruna pastorat, om de är intresserade.

Bergfors och Gideå har gjort sig förtjänt av ett ograverat positivt eftermäle som det var tänkt när bysten en gång gjordes. Förlåtelse som begrepp är ett av kristendomens viktigaste bidrag till vår västerländska civilisation, men saknas i texten i församlingshemmet.

En "Vaken" svarade 1 april i papperstidningen, digitalt 2 april:

Kommentar till insändaren ”Gideå är inget rasistnäste” undertecknat Gideåvän.

Insändaren om Gideå och rasism kan liknas vid ”en storm i ett vattenglas”. Men den bör ändå bemötas.

Kyrkoherde Georg Bergfors var säkert en duktig och ambitiös präst under sin tid i Gideå, och har därför gjort sig förtjänt av ett minne i form av en byst.

Hans förehavanden den tid han tjänstgjorde i Jukkasjärvi var däremot inte så smickrande. Han fick kontakt med Herman Lundborg, som var pådrivande och pionjär inom rasbiologi och sedermera blev chef för Statens rasbiologiska institut.

Bergfors prästgård utgjorde bas för Lundborgs expeditioner till samebyar, där man registrerade folk, fotograferade och utförde skallmätningar. Man räknar med att det gjordes 100 000 mätningar av nationella minoriteter, inklusive samer under den här tiden. Herman Lundborgs registreringsmetoder imponerade också på nazistpartiet i Tyskland, som i viss mån kopierade modellen för sina senare registreringar. 

Bergfors hjälpte till med planering och styrde inriktningen mot samerna, och deltog på en del expeditioner. Han var med och påverkade införandet av nomadskolorna, som skiljde renskötande samers barn från andra. Såren finns kvar än idag. 

Mycket av de rasbiologiska aktiviteterna har tystats ned, men finns dokumenterade, till exempel i Maja Hagermans bok Käraste Herman. Hur som helst var det en mörk historia i det svenska samhället. Georg Bergfors engagemang upphörde i och med att han fick tjänst i Gideå.

Vad vill Gideåvän med sin insändare? Försvara Georg Bergfors tidigare handlingar, och i samma veva förlåta honom för dem?

Gideåväns svar kom 3 april, endast digitalt i Örnsköldsviks Allehanda:

Nej, inte försvara men förklara vilket signaturen ”Vaken” inte gjorde.

Människans hjärna, även Vakens, är skapad för att kategorisera för att skapa ordning i det kaos intrycken från omvärlden skapar. I detta fall var Lundborg ute efter att se om det fanns några systematiska skillnader mellan den samiska befolkningen och vi invandrade ”svenskar”. Vad en sådan kunskap skulle användas till tror jag inte Lundborg funderade över. Vi kan dock känna oss säkra på att avsikten aldrig varit anlägga koncentrationsläger i syfte att utrota det samiska folket. Antagligen handlade det bara om att öka den akademiska kunskapen.

Det sorgliga i agerandet som utmynnat i en mångordig skrift som gör anspråk på att förklara vem Bergfors egentligen var i Gideå är att underblåsa motsättningar mellan samer och ”svenskar”, särskilt Svenska kyrkan. 2016 gav Svenska kyrkan ut en vitbok om sitt förhållande till samerna med en ursäkt och hoppades därmed att man skulle nå en försoning mellan dessa båda parter. Men några företrädare ägnar fortfarande arbetstid till att gräva i detta. Bättre vore det om man skulle lägga sin energi på framtiden, t.ex. anpassa sitt skogsbruk till fortsatt vinterbete för ren i kyrkans skogar, ett förslag i kyrkans skogsutredning. Så här beskriver Härnösands stift sitt remissvar ”I nuläget ser Härnösands stift det inte som möjligt att skogsbruket helt kan styras av (urfolksrättens princip) FPIC”. Frågan om skogsutredningen avgörs av kyrkomötet, men med tanke på de många negativa remissvaren har man anledning att känna sig tveksam om dess framtid. Eller var gruvor och vindkraftverk placeras. Aldrig hör man heller kyrkan framhålla allt gott som man gjort för samerna, skriftspråk, tidiga sameskolor där flickor var välkomna hundra år tidigare än i motsvarande skolor för ”svenskar”, Laestadius kamp mot brännvinet, och själva kristnandet som gett samerna helt andra möjligheter till kontakter i och utanför landet, att ingå i det västerländska kulturområdet.

Nej, självklart kan man inte försvara skallmätningen. Den var helt meningslös. Men att kunna förlåta är viktigt vare sig man är kristen eller inte.

Vaken lyckades i sin insändare inte binda Gideå till denna pågående kulturkamp och jag vidhåller att församlingshemmet i Gideå är fel plats att argumentera i denna fråga. 

Denna insändare skrevs 9/1, skickades in 13/1 och har ännu inte publicerats i Örnsköldsviks Allehanda.

 I ÖA 8/1 tror ledarskribenten Bohlin att 2025 blir året då det ljusnar. Ett område (inte vårt elområde 2) där detta inte kommer att gälla enligt honom är på energiområdet: ”Men det olyckliga med att göra sig för beroende av kraftproduktion som bara fungerar när det blåser eller när solen skiner blir alltmer uppenbart.”

Det verkar som Bohlin och även Tidö-partierna lever i fel århundrade. De lever fortfarande på 1900-talet när kärnkraften var billig och alternativen dyra.
Resultatet av kärnkraftsomröstningen 1981 (där linje 3 blev störst!) blev att Sverige satsade på kärnkraft. Ett land som inte gjorde det var Danmark. De har idag lägre klimatavtryck än Sverige, per capita fortfarande något högre men deras utsläpp minskar medan våra ökar.
Vid kärnkraftsomröstningen menade företrädare för linje 3 att kärnkraften riskerar att bli gökungen som tränger ut alternativen. Och så blev det. De fåtaliga statliga vindkraftsprojekten blev för dyra och lades ned. Inga solceller.
Den nya tekniken erbjuder minst sju sätt att utjämna elproduktion över tid från vindkraft mm. Vad som är billigast på lång sikt, en på detta sätt modererad sol- och vindkraft eller kärnkraft, är omöjligt att idag beräkna eftersom ”lång sikt” är in på 2100-talet. En sak är dock säker: kärnkraftsalternativet innebär att innan kärnkraften är på plats, ungefär 2040, kommer orättvisa elpriser att råda i Sverige. Genomsnittspriser 2024 var 28 öre i elområde 2 och 56 öre i elområde 4 räknat per kWh. Lägre elpriser i södra Sverige förutsätter dock fortfarande att invånare och försvar accepterar mer vindkraft både till lands och till havs.

Jag gav mig äntligen att titta på Johan Rockströms ”Ted talk”.

Det gav mig inspiration att skriva något om kärnkraften.

1. Det är nu under 20-talet som planetens framtid avgörs.

2. Vili vi att under denna avgörande period Sverige som första nation framställer fossilfritt stål kommersiellt? I så fall måste det finnas el i tillräcklig omfattning vilket det ännu inte gör i Norrbotten.

3. Kan kärnkraften hjälpa till? Svar nej, den kommer oavsett vilken regering som sitter vid makten inte att kunna åstadkomma detta förrän än bra bit in på 30-talet, tveklöst för sent för det nya stålets behov.

4. Sittande regering tror inte på vind- och solkraft eftersom den är väderberoende. Istället för att förlita sig på kärnkraft (som kanske fungerade på 80-talet men är definitivt för dyr jämförbart med de alternativ som inte fanns då men som finns nu) bör vi satsa på förnybar energi.

5. Om man anser att väderberoendet är ett problem måste det brytas. Det finns sju olika sätt att bryta väderberoendet men hittills har vi i Sverige inte alls satsat på dem eftersom nuvarande regering anser att lösningen finns om tio år, för sent för både det fossilfria stålet och klimatet.

6. Det snabbaste sättet att påverka klimatet ligger i markanvändningen, att återställa våtmarker och bevara gammal skog, något vi hittills inte lyckats med oavsett vilken regering som suttit vid makten.

7. Sittande regering anser att det viktigaste i vår klimatpolitik är hur vi lyckas påverka EU. Idag har vi genom att i många frågor som har betydelse för klimatet agera bromskloss tappat det inflytande vi förut hade över EU:s klimatpolitik.

8. Jag anser, med tanke på hur viktigt det är hur världen lyckas påverka klimatet under 20-talet, att Sverige omgående tar initiativ som gör Sverige till ett föredöme på detta område.

 Här är ett inlägg i Västerviks Tidning som innehåller en del intressanta fakta om kärnkraften:

Ledarsidans inlägg i energidebatten är troligen en följd av en allmän debattlusta utan att lägga så stor vikt vid sakargumenten. 

Att kärnkraft är fossilfri är en konstruerad fras utan förankring i verkligheten. Denna påhittade fras har troligen kommit till för att försöka komma runt att kärnkraft betraktas som icke förnyelsebar. Alla som har elementär kunskap i ämnet vet att man inte kan bortse från att framställning av kärnbränsle ger mycket stora koldioxidutsläpp. Detta på grund av användning av fossila bränslen vid brytning och anrikningen av uran. Detta betyder att kärnkraftsel genererar tiofaldigt så mycket koldioxid som vatten-, vind- och solel per producerad kilowattimme.

Effektskatt, som nämns i ledartexten, är inte att förväxla med skatt på producerad kärnkraftsel. Denna skatt infördes för att motverka att kärnkraftverken användes för att öka elpriset genom att periodvis stoppa reaktorer, vilket gjorde att vi hade reaktorer med världens sämsta verkningsgrad. När effektskatten infördes så ökade verkningsgraden till normal nivå. Nu när effektskatten är borttagen har vi åter världens sämsta kärnkraftverk med en verkningsgrad på 78 procent att jämföra med Finlands 95 procent, med samma typ av reaktorer. Att då kalla effektskatt, som verkar för att minska elpriset för en straffskatt, är ytterst tveksamt.

Våra sex kärnkraftsreaktorer har drifttillstånd in på 2040-talet och har möjlighet att söka förlängt drifttillstånd i åtminstone 10-15 år till. Det är knappast troligt att politiska beslut kommer att stänga dessa reaktorer i förtid. Att det skulle byggas nya kärnkraftsverk i Sverige är dock mycket osannolikt eller för att citera Mikael Odenberg, tidigare generaldirektör och chef för Svenska Kraftnät: "Ingen normal funtad människa föreslår byggande av ny kärnkraft i Sverige".

Sveriges utökade framtida elproduktion kommer att utgöras av vindkraft (förhoppningsvis havsbaserad) och solel. Detta därför att de är de klart billigaste och miljömässigt bästa alternativen.

Därför måste det snarast tas politiska beslut om att klassa havsbaserad vindkraft som riksintresse. Efter ett sådant beslut skulle stora havsområden bli tillgängliga för att bygga vindkraft på. Redan idag finns ansökningar om att bygga cirka 50 TWh/år (cirka 37 procent av dagens elförbrukning) med havsbaserad vindkraft. Denna nationellt så viktiga samhällsfråga blockeras nu på grund av politisk passivitet.

Det allra billigaste sättet att få mer tillgänglig el är att minska vår elförbrukning. I Europa är Sverige och Norge de länder som har absolut största potentialen att minska elanvändningen väsentligt. Både Sverige och Norge kommer att ha mycket överskottsel under överskådlig tid. Därför bygger Norge nya överföringskablar, nu senast till Holland, Tyskland och England. Detta borde Sverige också göra och då med nya överföringskablar till Baltikum och Polen.

Svenska Kraftnät måste också få ett betydligt tydligare uppdrag att tillse att det finns erforderlig kapacitet i vårt stamnät så att elen kommer fram till brukare som behöver den. Och vi elkonsumenter borde verka mer för att vi får ett elpris som inkluderar nätavgifter, skatter och fasta avgifter lika som när vi köper bensin på macken. Då skulle vi enkelt kunna räkna på hur vi kunde effektivisera och därmed minska vår elförbrukning. 

Så VT, det finns mycket i detta ämne att begrunda. För er, för mig och för alla våra läsare.

Torgny Kindh

Min insändare i ÖA 30/3 2021:

Sara Nylund och Malin Westman påstår i en insändare 25/3 att det var en S-regering som tog beslut om Botniabanan. Det är en förenkling av det som skedde.

En tidig förespråkare för banan var Stellan Lundberg. Han lyckades få näringslivet i Örnsköldsvik att ingå i en s.k. ledningsgrupp för ”Botniabanegruppen” 1989. Samma år upphörde persontrafiken till Örnsköldsvik från Norra stambanan. Detta faktum fick oss i Örnsköldsviks miljövårdsgrupp att agera och vi skickade 1993 ett brev till kommunikationsdepartementet med uppmaning att snarast utreda en förlängning av Ostkustbanan. Hur stor inverkan vårt brev hade vet jag inte men någon månad senare presenterade regeringen en proposition med inriktning för investeringar i Ådalsbanan som etapp 1 i en kommande Botniabana. Dåvarande kommunikationsministern Mats Odell (KD) som via sin hustru hade anknytningar till Örnsköldsvik hade tydligen uppmärksammat brevets innehåll. När jag mötte honom i samband med Demokrativeckan i Sundsvall samma sommar yttrade han ”Är du nöjd nu?”. Första konkreta beslutet kom faktiskt i mars 1994, ett halvår innan maktskiftet, att bygga järnväg mellan Örnsköldsvik och Husum, en listig idé som var Vidar Fahléns. Rätteligen bör S-regeringen som tillträdde hösten 1994 ha en eloge för att man inte stoppade Botniabaneprojektet!

Idag har vi en statsminister som också har anknytning till Örnsköldsvik. Det borde vara en fördel att någon som känner till transportförhållandena kring oss finns med i beslutsprocessen. Vi har nu två angelägna infrastrukturprojekt, dubbelspår på Ostkustbanan och E4-tunnel under Åsberget. Där har ännu inga avgörande beslut fattats trots att de båda har utretts. Löfvens regering har suttit vid makten i mer än sex år.

Elvy Söderström skrev svar 7/4:

Svar till Per Sundin 30/3-2021 – ”Förenklat att S tog beslut om Botniabanan.” Förenklat är det så enkelt att det krävs politiska beslut och vilja!

Urban Karlström var en gång Mats Odells (KD) statssekreterare. Det var han som fick utredningsuppdraget som skulle ge svar på frågan om Botniabanan skulle byggas. När han var klar med sitt arbete kom han upp till Örnsköldsvik för att träffa oss i Botniabanegruppen. Hans besked var – ”Botniabanan ska inte byggas nu!”. Han försökte förklara att Botniabanan inte vara tillräckligt samhällsekonomiskt lönsam. Han sa bl.a. att samhällsnyttan var för högt beräknad i våra underlag när det gällde tidsvinsten för resandet som Botniabanan skulle ge. Det förklarade han med olika beräkningar. En av förklaringarna var att avståndet till Stockholm var sådant att man kunde åka nattåg och om man sover under resan så är ju tidsvinsten inte lika stor.

– Hm…

Vi i Botniabanegruppen sa:

– Ja, ja vi förlorade första perioden men vi kommer att vinna matchen! … och så blev det!

Karlström presenterade sin utredning i juni 1996. Göran Persson (S) var nu statsminister och när han tog del av utredningen konstaterade han att det krävs politisk vilja och inte bara matematiska beräkningsmodeller, som dessutom inte visar allt. Hur beräknar man framtidstro?

Den 5 december samma år beslöt den Socialdemokratiska regeringen att Botniabanan skall byggas. Det krävs med andra ord politisk vilja och politiska beslut för att det ska bli något! Socialdemokraterna tog över regeringsmakten vid valet 1994 och Sverige tog över en ekonomisk mycket svår situation. Vi kommer säkert ihåg när riksbankschefen Bengt Dennis vid en presskonferens sa när räntan steg och steg 

– The sky is the limit!

Göran Persson (S) tog itu med att återställa Sveriges ekonomi för ”den som är satt i skuld är inte fri”. En del i detta arbete var beslutet om att bygga Botniabanan. 

– Vi ska visa att vi tror på framtiden och att vi tror på hela Sverige var statsministerns besked. Förenklat var det så att han visade att det fanns en politisk vilja! Moderaterna sa däremot nej till Botniabanan i likhet med att de har sagt nej till Norrbotninbanan.

Med andra ord konstaterar jag att Sara Nylund (S) och Malin Westman (S) hade rätt i sin insändare den 25/3.

Elvy Söderström (S),

Tidigare ordf. i Botniabanegruppen och nu ordf. i Samarbetet den Botniska korridoren

Det finns ingen anledning att fortsätta debatten. Inget av det jag skrev var felaktigt. Projektet var redan påbörjat när S tog makten 1994. S-regeringen som tillträdde hösten s.å. bör ha en eloge för att man inte stoppade Botniabaneprojektet! Inget konkret har hänt när det gäller infrastrukturen i norr sedan Stefan Löfven tillträdde 2014. Inga dubbelspår för Ostkustbanan. Ingen E4-tunnel under Åsberget. Ingen Norrbotniabana. (Man bygger järnväg till Dåvamyran 12 km, men i fel ände. Norrbotniabanan borde inte ha byggts i någon ände alls, istället påbörjats på mitten, exv. till Byske förbi Ersmark.)

Naturskyddsföreningen i Örnsköldsvik hade ett replikskifte med Tomas Englund efter hans kolumn  på ledarsidan i Örnsköldsviks Allehanda 12 februari 2021 där han tyckte det var egendomligt att kärnkraftsreaktorer stängs och därmed orsakade ett underskott av el under köldknäppen i vinter i södra Sverige, och att man i den situationen importade kolkraftsel från Polen:

Tomas Englund tycker i en ledare i fredags att det är ”egendomligt” att kärnkraftsreaktorer stängs. Det är svårt att hålla med med tanke på omständigheterna. Att stoppet i förtid av reaktorer i Ringhals beror på kommersiella skäl vet antagligen Tomas. 

Att i det läget kräva att de ändå ska drivas vidare och inte låtsas om orsaken förvånar. Att påpeka att den nuvarande köldknäppen gör det nödvändigt att bland annat köpa kolkraftsel från Polen är väl magstarkt i Sverige som varje år släpper ut 60 miljoner ton CO2, varav en mindre del är ren nöjeskörning. CO2 från inköpt el i år från Polen har storleksordningen 1 000 ton, alltså synnerligen marginell. 

Frågan är hur mycket det ska kosta att göra att den svenska elförsörjningen helt CO2-säker utan att väga det mot kostnader för andra satsningar på att minska CO2-utsläpp? För visst är det så att CO2 har samma klimateffekt oavsett ursprung? 

Styrelsen för Naturskyddsföreningen i Örnsköldsvik genom Helen Forsgren, ordförande 

Svar direkt:

Att prata om "kommersiella skäl" och energipolitik samtidigt blir ofta fel. Det visar inte inte minst omröstningen om stängningen av kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2. Med en rösts marginal valde kammaren att inte ge ägardirektiv till Vattenfall om att driva reaktorerna vidare.

Energisektorn behöver långsiktiga spelregler där planerbar elproduktion och systemupprätthållande energislag premieras. Kärnkraften behöver få lika goda villkor som andra kraftslag av den anledningen. I förlängningen skulle det innebära undanträngningseffekter av betydligt mer problematisk import.

Tomas Izaias Englund, politisk redaktör (lib.) för Örnsköldsviks Allehanda

Vår replik:

Långsiktiga spelregler för energisektorn har ett egenvärde. Det är precis det som minoriteten i riksdagen nu försöker rasera. Kärnkraften har samma villkor som  vatten-, vind- och värmekraft. Kostnaden för att åstadkomma stabilt pris och stabil tillgång är mindre än att satsa på den dyrare kärnkraften. Den har för långa ledtider ur ett klimatperspektiv. Den är inte förnybar. Varför skulle Sverige använda denna begränsade resurs före länder som saknar alternativ? Det finns ett samband till kärnvapen (jämför Nordkorea och Iran). 

Kärnkraften har ibland varit svår att planera på grund av haverier i gamla reaktorer, men det har inte diskuterats i liberal press. Först nu ser vi lösningar i form av batterier i elbilar och speciella lager, vätgasproduktion med mera. Att speciellt stödja kärnkraft i egenskap av ”systemupprätthållande” är ett bakåtsträvande förslag. Om man jämför med 2014 har kärnkraften minskat med 20 procent, vindkraften ökat med 200 procent och överskottet med 60 procent. Energisektorn har aldrig gått bättre! 

Energimyndigheten påstår att vi klarar oss utan kärnkraft om 20 år. Den som har motsatt uppfattning eller tror det blir elbrist om ytterligare 20 år bör redovisa skälen. Vi har idag bättre möjligheter att exportera och importera kraft vid tillfälliga över- och underskott. Under en överblickbar framtid kommer det svenska elöverskottet att öka ytterligare och regionala skillnader minska med ökad elöverföring. Skulle elintensiv produktion se hinder för expansion i södra Sverige är Norrland ett bra alternativ. Alltsedan sågverksdöden på 30-talet har vi ständigt tappat industrijobb utan att någon i söder reagerat. 

Vet du Tomas, att vi exporterar 27 gånger mer till Polen än vi importerar? Varför blunda för det ena men bli upprörd över det andra? 

Styrelsen för Naturskyddsföreningen i Örnsköldsvik genom Helen Forsgren, Ordförande