Denna insändare skrevs 9/1, skickades in 13/1 och har ännu inte publicerats i Örnsköldsviks Allehanda.

 I ÖA 8/1 tror ledarskribenten Bohlin att 2025 blir året då det ljusnar. Ett område (inte vårt elområde 2) där detta inte kommer att gälla enligt honom är på energiområdet: ”Men det olyckliga med att göra sig för beroende av kraftproduktion som bara fungerar när det blåser eller när solen skiner blir alltmer uppenbart.”

Det verkar som Bohlin och även Tidö-partierna lever i fel århundrade. De lever fortfarande på 1900-talet när kärnkraften var billig och alternativen dyra.
Resultatet av kärnkraftsomröstningen 1981 (där linje 3 blev störst!) blev att Sverige satsade på kärnkraft. Ett land som inte gjorde det var Danmark. De har idag lägre klimatavtryck än Sverige, per capita fortfarande något högre men deras utsläpp minskar medan våra ökar.
Vid kärnkraftsomröstningen menade företrädare för linje 3 att kärnkraften riskerar att bli gökungen som tränger ut alternativen. Och så blev det. De fåtaliga statliga vindkraftsprojekten blev för dyra och lades ned. Inga solceller.
Den nya tekniken erbjuder minst sju sätt att utjämna elproduktion över tid från vindkraft mm. Vad som är billigast på lång sikt, en på detta sätt modererad sol- och vindkraft eller kärnkraft, är omöjligt att idag beräkna eftersom ”lång sikt” är in på 2100-talet. En sak är dock säker: kärnkraftsalternativet innebär att innan kärnkraften är på plats, ungefär 2040, kommer orättvisa elpriser att råda i Sverige. Genomsnittspriser 2024 var 28 öre i elområde 2 och 56 öre i elområde 4 räknat per kWh. Lägre elpriser i södra Sverige förutsätter dock fortfarande att invånare och försvar accepterar mer vindkraft både till lands och till havs.