Här är ett inlägg i Västerviks Tidning som innehåller en del intressanta fakta om kärnkraften:

Ledarsidans inlägg i energidebatten är troligen en följd av en allmän debattlusta utan att lägga så stor vikt vid sakargumenten. 

Att kärnkraft är fossilfri är en konstruerad fras utan förankring i verkligheten. Denna påhittade fras har troligen kommit till för att försöka komma runt att kärnkraft betraktas som icke förnyelsebar. Alla som har elementär kunskap i ämnet vet att man inte kan bortse från att framställning av kärnbränsle ger mycket stora koldioxidutsläpp. Detta på grund av användning av fossila bränslen vid brytning och anrikningen av uran. Detta betyder att kärnkraftsel genererar tiofaldigt så mycket koldioxid som vatten-, vind- och solel per producerad kilowattimme.

Effektskatt, som nämns i ledartexten, är inte att förväxla med skatt på producerad kärnkraftsel. Denna skatt infördes för att motverka att kärnkraftverken användes för att öka elpriset genom att periodvis stoppa reaktorer, vilket gjorde att vi hade reaktorer med världens sämsta verkningsgrad. När effektskatten infördes så ökade verkningsgraden till normal nivå. Nu när effektskatten är borttagen har vi åter världens sämsta kärnkraftverk med en verkningsgrad på 78 procent att jämföra med Finlands 95 procent, med samma typ av reaktorer. Att då kalla effektskatt, som verkar för att minska elpriset för en straffskatt, är ytterst tveksamt.

Våra sex kärnkraftsreaktorer har drifttillstånd in på 2040-talet och har möjlighet att söka förlängt drifttillstånd i åtminstone 10-15 år till. Det är knappast troligt att politiska beslut kommer att stänga dessa reaktorer i förtid. Att det skulle byggas nya kärnkraftsverk i Sverige är dock mycket osannolikt eller för att citera Mikael Odenberg, tidigare generaldirektör och chef för Svenska Kraftnät: "Ingen normal funtad människa föreslår byggande av ny kärnkraft i Sverige".

Sveriges utökade framtida elproduktion kommer att utgöras av vindkraft (förhoppningsvis havsbaserad) och solel. Detta därför att de är de klart billigaste och miljömässigt bästa alternativen.

Därför måste det snarast tas politiska beslut om att klassa havsbaserad vindkraft som riksintresse. Efter ett sådant beslut skulle stora havsområden bli tillgängliga för att bygga vindkraft på. Redan idag finns ansökningar om att bygga cirka 50 TWh/år (cirka 37 procent av dagens elförbrukning) med havsbaserad vindkraft. Denna nationellt så viktiga samhällsfråga blockeras nu på grund av politisk passivitet.

Det allra billigaste sättet att få mer tillgänglig el är att minska vår elförbrukning. I Europa är Sverige och Norge de länder som har absolut största potentialen att minska elanvändningen väsentligt. Både Sverige och Norge kommer att ha mycket överskottsel under överskådlig tid. Därför bygger Norge nya överföringskablar, nu senast till Holland, Tyskland och England. Detta borde Sverige också göra och då med nya överföringskablar till Baltikum och Polen.

Svenska Kraftnät måste också få ett betydligt tydligare uppdrag att tillse att det finns erforderlig kapacitet i vårt stamnät så att elen kommer fram till brukare som behöver den. Och vi elkonsumenter borde verka mer för att vi får ett elpris som inkluderar nätavgifter, skatter och fasta avgifter lika som när vi köper bensin på macken. Då skulle vi enkelt kunna räkna på hur vi kunde effektivisera och därmed minska vår elförbrukning. 

Så VT, det finns mycket i detta ämne att begrunda. För er, för mig och för alla våra läsare.

Torgny Kindh

Min insändare i ÖA 30/3 2021:

Sara Nylund och Malin Westman påstår i en insändare 25/3 att det var en S-regering som tog beslut om Botniabanan. Det är en förenkling av det som skedde.

En tidig förespråkare för banan var Stellan Lundberg. Han lyckades få näringslivet i Örnsköldsvik att ingå i en s.k. ledningsgrupp för ”Botniabanegruppen” 1989. Samma år upphörde persontrafiken till Örnsköldsvik från Norra stambanan. Detta faktum fick oss i Örnsköldsviks miljövårdsgrupp att agera och vi skickade 1993 ett brev till kommunikationsdepartementet med uppmaning att snarast utreda en förlängning av Ostkustbanan. Hur stor inverkan vårt brev hade vet jag inte men någon månad senare presenterade regeringen en proposition med inriktning för investeringar i Ådalsbanan som etapp 1 i en kommande Botniabana. Dåvarande kommunikationsministern Mats Odell (KD) som via sin hustru hade anknytningar till Örnsköldsvik hade tydligen uppmärksammat brevets innehåll. När jag mötte honom i samband med Demokrativeckan i Sundsvall samma sommar yttrade han ”Är du nöjd nu?”. Första konkreta beslutet kom faktiskt i mars 1994, ett halvår innan maktskiftet, att bygga järnväg mellan Örnsköldsvik och Husum, en listig idé som var Vidar Fahléns. Rätteligen bör S-regeringen som tillträdde hösten 1994 ha en eloge för att man inte stoppade Botniabaneprojektet!

Idag har vi en statsminister som också har anknytning till Örnsköldsvik. Det borde vara en fördel att någon som känner till transportförhållandena kring oss finns med i beslutsprocessen. Vi har nu två angelägna infrastrukturprojekt, dubbelspår på Ostkustbanan och E4-tunnel under Åsberget. Där har ännu inga avgörande beslut fattats trots att de båda har utretts. Löfvens regering har suttit vid makten i mer än sex år.

Elvy Söderström skrev svar 7/4:

Svar till Per Sundin 30/3-2021 – ”Förenklat att S tog beslut om Botniabanan.” Förenklat är det så enkelt att det krävs politiska beslut och vilja!

Urban Karlström var en gång Mats Odells (KD) statssekreterare. Det var han som fick utredningsuppdraget som skulle ge svar på frågan om Botniabanan skulle byggas. När han var klar med sitt arbete kom han upp till Örnsköldsvik för att träffa oss i Botniabanegruppen. Hans besked var – ”Botniabanan ska inte byggas nu!”. Han försökte förklara att Botniabanan inte vara tillräckligt samhällsekonomiskt lönsam. Han sa bl.a. att samhällsnyttan var för högt beräknad i våra underlag när det gällde tidsvinsten för resandet som Botniabanan skulle ge. Det förklarade han med olika beräkningar. En av förklaringarna var att avståndet till Stockholm var sådant att man kunde åka nattåg och om man sover under resan så är ju tidsvinsten inte lika stor.

– Hm…

Vi i Botniabanegruppen sa:

– Ja, ja vi förlorade första perioden men vi kommer att vinna matchen! … och så blev det!

Karlström presenterade sin utredning i juni 1996. Göran Persson (S) var nu statsminister och när han tog del av utredningen konstaterade han att det krävs politisk vilja och inte bara matematiska beräkningsmodeller, som dessutom inte visar allt. Hur beräknar man framtidstro?

Den 5 december samma år beslöt den Socialdemokratiska regeringen att Botniabanan skall byggas. Det krävs med andra ord politisk vilja och politiska beslut för att det ska bli något! Socialdemokraterna tog över regeringsmakten vid valet 1994 och Sverige tog över en ekonomisk mycket svår situation. Vi kommer säkert ihåg när riksbankschefen Bengt Dennis vid en presskonferens sa när räntan steg och steg 

– The sky is the limit!

Göran Persson (S) tog itu med att återställa Sveriges ekonomi för ”den som är satt i skuld är inte fri”. En del i detta arbete var beslutet om att bygga Botniabanan. 

– Vi ska visa att vi tror på framtiden och att vi tror på hela Sverige var statsministerns besked. Förenklat var det så att han visade att det fanns en politisk vilja! Moderaterna sa däremot nej till Botniabanan i likhet med att de har sagt nej till Norrbotninbanan.

Med andra ord konstaterar jag att Sara Nylund (S) och Malin Westman (S) hade rätt i sin insändare den 25/3.

Elvy Söderström (S),

Tidigare ordf. i Botniabanegruppen och nu ordf. i Samarbetet den Botniska korridoren

Det finns ingen anledning att fortsätta debatten. Inget av det jag skrev var felaktigt. Projektet var redan påbörjat när S tog makten 1994. S-regeringen som tillträdde hösten s.å. bör ha en eloge för att man inte stoppade Botniabaneprojektet! Inget konkret har hänt när det gäller infrastrukturen i norr sedan Stefan Löfven tillträdde 2014. Inga dubbelspår för Ostkustbanan. Ingen E4-tunnel under Åsberget. Ingen Norrbotniabana. (Man bygger järnväg till Dåvamyran 12 km, men i fel ände. Norrbotniabanan borde inte ha byggts i någon ände alls, istället påbörjats på mitten, exv. till Byske förbi Ersmark.)

Naturskyddsföreningen i Örnsköldsvik hade ett replikskifte med Tomas Englund efter hans kolumn  på ledarsidan i Örnsköldsviks Allehanda 12 februari 2021 där han tyckte det var egendomligt att kärnkraftsreaktorer stängs och därmed orsakade ett underskott av el under köldknäppen i vinter i södra Sverige, och att man i den situationen importade kolkraftsel från Polen:

Tomas Englund tycker i en ledare i fredags att det är ”egendomligt” att kärnkraftsreaktorer stängs. Det är svårt att hålla med med tanke på omständigheterna. Att stoppet i förtid av reaktorer i Ringhals beror på kommersiella skäl vet antagligen Tomas. 

Att i det läget kräva att de ändå ska drivas vidare och inte låtsas om orsaken förvånar. Att påpeka att den nuvarande köldknäppen gör det nödvändigt att bland annat köpa kolkraftsel från Polen är väl magstarkt i Sverige som varje år släpper ut 60 miljoner ton CO2, varav en mindre del är ren nöjeskörning. CO2 från inköpt el i år från Polen har storleksordningen 1 000 ton, alltså synnerligen marginell. 

Frågan är hur mycket det ska kosta att göra att den svenska elförsörjningen helt CO2-säker utan att väga det mot kostnader för andra satsningar på att minska CO2-utsläpp? För visst är det så att CO2 har samma klimateffekt oavsett ursprung? 

Styrelsen för Naturskyddsföreningen i Örnsköldsvik genom Helen Forsgren, ordförande 

Svar direkt:

Att prata om "kommersiella skäl" och energipolitik samtidigt blir ofta fel. Det visar inte inte minst omröstningen om stängningen av kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2. Med en rösts marginal valde kammaren att inte ge ägardirektiv till Vattenfall om att driva reaktorerna vidare.

Energisektorn behöver långsiktiga spelregler där planerbar elproduktion och systemupprätthållande energislag premieras. Kärnkraften behöver få lika goda villkor som andra kraftslag av den anledningen. I förlängningen skulle det innebära undanträngningseffekter av betydligt mer problematisk import.

Tomas Izaias Englund, politisk redaktör (lib.) för Örnsköldsviks Allehanda

Vår replik:

Långsiktiga spelregler för energisektorn har ett egenvärde. Det är precis det som minoriteten i riksdagen nu försöker rasera. Kärnkraften har samma villkor som  vatten-, vind- och värmekraft. Kostnaden för att åstadkomma stabilt pris och stabil tillgång är mindre än att satsa på den dyrare kärnkraften. Den har för långa ledtider ur ett klimatperspektiv. Den är inte förnybar. Varför skulle Sverige använda denna begränsade resurs före länder som saknar alternativ? Det finns ett samband till kärnvapen (jämför Nordkorea och Iran). 

Kärnkraften har ibland varit svår att planera på grund av haverier i gamla reaktorer, men det har inte diskuterats i liberal press. Först nu ser vi lösningar i form av batterier i elbilar och speciella lager, vätgasproduktion med mera. Att speciellt stödja kärnkraft i egenskap av ”systemupprätthållande” är ett bakåtsträvande förslag. Om man jämför med 2014 har kärnkraften minskat med 20 procent, vindkraften ökat med 200 procent och överskottet med 60 procent. Energisektorn har aldrig gått bättre! 

Energimyndigheten påstår att vi klarar oss utan kärnkraft om 20 år. Den som har motsatt uppfattning eller tror det blir elbrist om ytterligare 20 år bör redovisa skälen. Vi har idag bättre möjligheter att exportera och importera kraft vid tillfälliga över- och underskott. Under en överblickbar framtid kommer det svenska elöverskottet att öka ytterligare och regionala skillnader minska med ökad elöverföring. Skulle elintensiv produktion se hinder för expansion i södra Sverige är Norrland ett bra alternativ. Alltsedan sågverksdöden på 30-talet har vi ständigt tappat industrijobb utan att någon i söder reagerat. 

Vet du Tomas, att vi exporterar 27 gånger mer till Polen än vi importerar? Varför blunda för det ena men bli upprörd över det andra? 

Styrelsen för Naturskyddsföreningen i Örnsköldsvik genom Helen Forsgren, Ordförande