Göran Hådén skrev för några veckor sedan en artikel som lyfte fram Åsa Romsons roll i klimatförhandlingarna. Det är svårt för oss som inte var där att veta hur mycket Åsa betydde för den slutliga avtalstexten. Men avtalet är inte bindande, bara en viljeinriktning. Åsa har som miljö- och klimatminister i vilket fall som helst ett stort ansvar för att Sverige uppfyller de svenska klimatmålen. Det viktigaste svenska klimatmålet är en 80% fossilfri fordonsflotta 2030. Men under Åsas 1 1/2 år som klimat- och miljöminister så är vi längre från målet än vi var innan, tack vare att skatterna höjts på de biobränslen som är nödvändiga för att nå klimatmålet. T.ex. är etanolen nu bara 58 öre/ liter billigare än 95-oktanig bensin (2014 2,30). Om man tar hänsyn till etanolens energiinnehåll borde etanolen vara 4 kr dyrare. Det innebär att etanolen idag i praktiken är marknadens dyraste fordonsbränsle trots att Sverige har Europas bästa infrastruktur med 200000 etanolbilar och 2000 etanolpumpar som alltså riskerar att bli helt oanvändbara. Åsa Romson påstår att hon förhandlar med EU om detta men under tiden dör etanolen som konkurrenskraftigt alternativ. Felet är att regeringen räknar påstådd överkompensation med literpris trots att ett memo från EU-kommissionen från 2011 säger att priserna efter revidering "ska kopplas till energiinnehåll". Räddhåga (rädda var vi minsann inte när det gäller snus och Bahnhof!) gör att vi tolkar EU-direktiv på sämsta möjliga sätt istället för att räkna på det korrekta sättet och låta domstol avgöra vad som är rätt om EU har invändningar. 

Per Sundin (KD)